Saknad!
Och där kom hugget i magen och tårarna på kinderna.
Men visste ju att de skulle komma förr eller senare.
Har ännu ett jävla sakna-Jack-anfall.
Det är sjukt, att det efter såhär lång tid fortfarande kan göra så ont.
Jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer få ett så starkt band med någon annan hund som jag hade med honom.
Även om det snart är 3 år sedan jag sist satt bredvid o kolla på honom går det inte att glömma den känslan.
Han var verkligen något speciellt.
Jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer få ett så starkt band med någon annan hund som jag hade med honom.
Även om det snart är 3 år sedan jag sist satt bredvid o kolla på honom går det inte att glömma den känslan.
Han var verkligen något speciellt.
Allt vi gjorde, allt vi var, allt vi blev.
Tar smärtan någonsin slut?
Tynar känslorna någon gång bort?
Och kan man någonsin se tillbaka med ett leende på läpparna utan att smaka tårnarna och känna hugget i hjärtat?
Tynar känslorna någon gång bort?
Och kan man någonsin se tillbaka med ett leende på läpparna utan att smaka tårnarna och känna hugget i hjärtat?
/jessicakarlstrom
23:37:37
Kommentarer
