Blir galen!

Finns inget värre än skitsnack..
Trött på att folk ska ljuga hela tiden,
va är det för mening liksom??! :s
Varför inte bara vara ärlig o gå rakt på sak när dom tycker något?!
O folk som säger saker dom inte menar, 
varför inte bara säga va man tycker,
iställer för o ljuga o säger annat som man inte menar!!
Finns verkligen många som har gått lite väl under marken nu...

Bjuder på en bild också, dock så är den inte nytagen :)


 

/jessicakarlstrom

orkar inte mera...

Nyss varit på en rättegång för o stötta min farmor, ja ville bara spy när jag satt där inne.. 
Det satt poliser överallt.. ååh blir galen! 
Jag vill inte ens tänka på vad som kommer hända mig.
Efter allt som hänt den senaste månaden, jag känner inte ens igen mig själv längre??!
Vet inte vem jag är längre, allt börja när jag fick höra va som hänt min farmor.
Då skönk jag ner på botten.
När polisen ringde o sa att vi skulle komma, grät hela vägen till dig. 
Glad att de inte va nå värre som hänt, du kunde legat död eller vad som hellst. 
Aja det är klart med den saken nu.. 
Men den 16;de ska jag ner till polisen o bli förhörd, angående en gubbe som gjort lite saker emot mig och 3 kompisar. 
Sen blir de rättegång igen för de han gjort mot oss. 

Sen så blir det rättegång för en sak jag och en kompis gjorde en kväll när vi var fulla. 
Ingenting jag tänker gå in på, då ja inte tycker andra har med de och göra. 
Men dom som läser polisens sida vet nog. 

Aja, mitt liv är upp & ner helt nu... 
Vet inte vart jag ska ta vägen längre. 
Allt känns bara skit, känns aldrig som jag kommer bli den ja va förut. 
Kan inte ens prata med min mamma om saker, får ljuga om precis allt för det inte ska bli bråk. 
Är så less på allt, vill bara gräva ner mig. 
O döööö  
/jessicakarlstrom

Saknad!

Och där kom hugget i magen och tårarna på kinderna.
Men visste ju att de skulle komma förr eller senare.
Har ännu ett jävla sakna-Jack-anfall.

Det är sjukt, att det efter såhär lång tid fortfarande kan göra ont.

Jag vet att jag aldrig, aldrig, aldrig någonsin kommer få ett så starkt band med någon annan hund som jag hade med honom.
Även om det snart är 3 år sedan jag sist satt bredvid o kolla på honom går det inte att glömma den känslan.
Han var verkligen något speciellt.
Allt vi gjorde, allt vi var, allt vi blev.
Tar smärtan någonsin slut?
Tynar känslorna någon gång bort?
Och kan man någonsin se tillbaka med ett leende på läpparna utan att smaka tårnarna och känna hugget i hjärtat?






/jessicakarlstrom
rss
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!